YEEEEEEES!

I did it!!! Herrejävlar! Trodde aldrig jag skulle klara av att springa ikväll med alla magsmärtor och massa annat, men jodå. Min fina kille envisades med att jag mår ju såååå mycket bättre efteråt och det vet jag ju själv. Det gör jag ju nu givetvis! Även fast det blev en kortis på 3 km, men det är bättre än inget sådäså.
Mår så mycket bättre nu, i kroppen men framförallt i huvudet. 1 vecka utan att skingra jobbiga tankar och sortera resten är jättejobbigt för en sån stressad och virrig person som jag.
Känns såhäääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääär bra att jag är på rätt spår igen!

NU KÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR VI!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0